Längtar redan efter nästa del
MARIA ERIKSSON
För en författare i maffiatäta Neapel är pseudonym nog en bra idé när man vill använda sina erfarenheter utan att riskera att omgivningen känner igen sig.
Den italienska pseudonymen Elena Ferrantes första roman (i en serie om fyra) handlar om två flickor som växer upp på 1950-talet i skuggan av andra världskriget.
Serien, som har blivit en försäljningssuccé, börjar med att Elena har fått veta att väninnan Lila försvunnit och utplånat alla spår efter sig. Hon blir arg och bestämmer sig för att skriva ner deras historia. De växer upp i ett fattigt område, där stryk och misshandel är mer regel än undantag. Elena och Lila är båda intelligenta, men det är bara Elena som får studera vidare. Lilas föräldrar har varken råd eller förståelse för nyttan med studier.
Romanen är välskriven utan att imponera och språket är lättillgängligt. Det centrala är de båda flickornas relationer, hur de utmanar och tävlar för att skaffa sig kunskap för att ta sig ifrån den trånga värld som deras mammor lever i. Lila, som är en komplicerad karaktär, lär sig grekiska och latin på egen hand och triggar Elena att anstränga sig i skolan. En roman om smarta flickors bildningsresa läser man inte ofta, här sätts den in i det samhällsskeende som efterkrigstidens Neapel genomgick, uppgörelsen med fascismen och den maffiastyrda ekonomin. Det börjar lovande, så när kommer nästa del?