Klart det här ska bli en tv-serie i 32 avsnitt
–
Min fantastiska väninna Översättning: Johanna Hedenberg
Är det en man, kvinna, ett författarpar eller till och med ett kollektiv som ligger bakom den roman som nu lägger en läsande värld för sina fötter? Karin Widegård läser pseudonymen Elena Ferrantes fantastiska historia.
Elena Ferrante är en italiensk bestsellerförfattare som lagt en läsande värld för sina fötter. Namnet är förmodligen en pseudonym och får ses som en hyllning till Italiens berömda författare Elsa Morante. Jag utgår från att Elena Ferrante är en kvinna, även om det spekulerats i att det skulle kunna vara en man, ett författarpar eller till och med ett kollektiv. En pseudonym lockar alltid till gissningar och hypoteser. Elena Ferrante lär ha sagt att en bra bok inte behöver någon bestämd författare. En intressant tanke, det är väl så många dokusåpor kommer till.
Min fantastiska väninna är första delen i en svit av fyra, som följer två väninnor genom livet. Elena och Lila växer upp i en fattig och oglamorös stadsdel i Neapel under femtiotalet. Familjen och hela kvarteret styrs av oskrivna lagar och hierarkier och problem löses med våld.
Skomakardottern Lila är den kantiga pojkflickan som biter ifrån och försvarar sig. Elena, vaktmästarens dotter, är älskvärd och mer försiktig men hon eldas av lekkamratens idéer.
Långt borta finns rikemansvärlden, beacherna. Och Vesuvius. När de börjar skolan har de aldrig varit bortanför viadukten och landsvägen.
Deras barnsliga målsättning är att skriva en bok och bli så rika att de kan bestämma över sig själva. Därför går de stenhårt in för att bli duktiga i skolan.
Det är en berättelse om vänskap men också om konkurrens och avundsjuka. Det finns ett djävulusiskt drag hos Lila som ger energi.
I en nyckelscen tar Lila tag i Elenas älskade docka och kastar ner den i ett mörkt källarhål.
När Elena på nåder fått föräldrarnas tillstånd att fortsätta skolan, tvingas Lila tillbaka till skomakeriet.
Elena tar ett avgörande socialt kliv och triumferar, men hon jagas av en oroväckande tanke som ska förfölja henne. Vad hade hänt om den smarta, kvicktänkta Lila fått samma chans? Lila som mot alla odds alltid legat ett steg före. Som i hemlighet lånade böcker på biblioteket och pluggade latin när hon inte fick gå i skolan.
Romanen är inte skriven i någon avancerad litterär form. Det är en kronologiskt berättad historia som är oavlåtligt fängslande. Man får ett förhållande till personerna och vill verkligen veta hur det ska gå för dem.
Originellt nog inleds romanen med en cliffhanger, som också visar sig vara en ramberättelse. Sextio år har gått. Elena som nu bor i Turin i Norditalien får ett telefonsamtal från Lilas fyrtioårige son i Neapel. En odräglig mambotyp, som snyftande berättar att hans mamma, är spårlöst försvunnen sedan två veckor.
Medan läsaren redan börjat oroa sig för vad som hänt Lila, reagerar Elena på ett annat sätt. Hon blir arg, snäser av Lilas son och sätter sig vid datorn och börjar skriva ner alla detaljer hon har i minnet av deras fantastiska historia.
Det är ingen djärv gissning som får mig att googla på Ferrante och tv-serier. Mycket riktigt. Ett produktionsbolag har redan fått option på storyn. Det ska bli trettiotvå avsnitt, åtta om varje bok.
Ja, allt annat hade varit konstigt.