Två romantiska böcker med mycket kärlek
Annika Liljengren och Sandra Bergquist , bibliotekarier på Landskona stadsbibliotek, tipsar om spännande läsning.
EN SÅNG TILL ELLA Av David Almond I ungdomsromanen En sång till Ella skapas, liksom i resten av David Almonds verk, en värld där mystik och vardagsrealism möts på ett ovanligt naturligt sätt. Här blandas grekisk myt med modern tid och precis som i myten handlar romanen om en ung man som försöker få tillbaka sin fru från dödsriket genom sin underbart vackra musik.
Berättelsens protagonist är Claire, men egentligen cirkulerar historien kring Ella och Orpheus. Det är Claire som förmedlar historien om deras öde, genom att ta på sig uppgiften att ta ned sin vän till jorden en sista gång för att sedan släppa taget om henne för alltid.
Allt börjar med att det är påsklov och Claire och kompisgänget åker till stranden i Northumberland för att tälta. De är trötta på skolans disciplin och de vuxnas auktoritet, och vill med resan på något sätt skapa ett rum där de bara kan få vara unga och fria. Ella får inte följa med för sina adoptivföräldrar, vilket gör att Claire känner sig som om hon saknar sin ena arm. För de är mer än bara bästa vänner, de är som själsfränder.
Så plötsligt är han bara där på stranden, Orpheus. Övernaturligt vacker med en röst som förtrollar dem alla. Hans musik talar inte bara till deras innersta kärna, utan till hela naturen. Han är en vandrare, och ingen vet riktigt var han bor eller vem han egentligen är. Fastän Ella inte är där skapas ett band mellan henne och Orpheus, då hon hör hans röst genom mobilen. Och från det ögonblicket är Ella inte bara Claires.
Almond är en mästare på att få läsaren att inte endast vara en åskådare, utan även bli ett med berättelsen och därmed uppleva samma känslor och tankar som karaktärerna. Han skriver lyrisk prosa för både ungdomar och vuxna – om vänskap, kärlek, död och att förlora någon som man trodde att man inte kunde leva utan.
/Sandra ”
MIN FANTASTISKA VÄNINNA Av Elena Ferrante Nyfiken av allt ståhej kring “Min fantastiska väninna” ställde jag mig tidigt i kö till boken. Tur för mig, för nu är det 277 i kö på bibliotekens exemplar i Familjen Helsingborg. I recensionerna står det att författaren är hemlig med sin identitet, att Elena Ferrante har varit anonym i de 25 år som hon har skrivit. Flera kritiker säger också att de tycker att hennes språk är för enkelt och att handlingen har för många klichéer, men att de ändå fastnar och dras med i historien om de två väninnorna från Neapel. Så när jag förra veckan fick boken i min hand kände jag mig rätt nyfiken. Hur melodramatisk och uppenbar skulle jag tycka att den var och skulle jag erkänna att jag gillar den om den nu var så lättköpt och hårt marknadsförd? Soffan, sängen, sammetsfåtöljen, köksbordet och en liten stund i solen på bakgården, där satte jag i mig den.
Vänskap, storslagna familjer, flickor som tvingas till äktenskap, slagsmål mellan rivaliserande män, dramatisk olycklig och lycklig kärlek och en längtan efter att komma bort från Neapels fattigaste kvarter. För mig var det som att läsa en italiensk film gjord av Ettore Scola eller Federico Fellini.
/Annika