Tidningen Kulturen | Elena Ferrante

Litteratur:Elena Ferrante – Min fantastiska väninna

Magiskt om flickors växande i vänskap Det är en komplicerad roman i sina förvecklingar. En avancerad barndomsskildring med blixtrande intensitet.

Hur världen för dessa två flickor växer genom det som händer men också genom deras egna försök till utvidgning.

Elena Ferrante född i Neapel. Debut 1992 med kortromanen L’amore molesto (Kvävande kärlek) Det är romansviten i fyra delar kallad Neapelkvartetten, vars första del är Min fantastiska väninna, som gett internationell framgång och gjort Elena Ferrantes till ltaliens internationellt mest kända(okända) författare. Böckerna har hittills kommit ut i trettio länder.

Elena Ferrante Min fantastiska väninna ISBN: 9789113061719 Översättning Johanna Hedenberg Förlag: Norstedts

Varje köp via denna länk stödjer TK.

Kanske är det vad den okränkbara verkligheten väcker och vad det vilda inom oss verkligen törstar efter. Sanning. Vi vill känna närvaron, dofterna, autenticiteten och i förlängningen veta mer. Om det är på riktigt. Och genom denna vetskap får bekräftelse på den litterära verklighet vi drabbas av. Om de två flickor som korsar sina liv under resan mot det vuxna livet och fördjupar sin vänskap till något magiskt gungande, verkligen funnits och levt i detta vådligt sprakande förhållande. Författaren till Min fantastiska väninna – Elena Ferrante finns nämligen inte- som Elena Ferrante. Hon finns men vi vet inte vem det är, en han eller hon, vi vet inget om ‘hennes’, sociala situation eller karriär.

Hon anser själv i sina krav till förlaget att berättelsen är ärendet inget annat. Redan vid sitt första manus till förlaget har hon strikt hållit på sin anonymitet. Vad gör då denna lek med identitet för verket? Frågorna kring

hennes böcker har av denna anledning blivit många. Är det ‘på riktigt’ det hon skildrar?

Diskussionen om den anonyma författaren sätter det litterära budskapets roll, betydelse och ärende under knivskarp lupp, med frågor som: Vad har upphovspersonens saknade identitet för betydelse för verkets halt, för trovärdighet, autenticitet, behandling i medier, recensioner, litterära utmärkelser? Kan verket leva eget liv oberoende av upphovspersonens identitet? Elena Ferrantes har meddelat att hon inte anser sin egen person intressant. Alla frågor får ställas brevledes till förlaget och frågeställarna får brev/mailsvar. Berättelsen blir ändå en del av hennes liv oavsett vem hon är, kanske en man och en kvinna, eller bara en man eller kanske ett skrivande kollektiv?

Frågan har också ställts om det bara är ett sinnrikt drag från förlaget att leka med författaridentiteten för att öka det publika intresset? Det hade i så fall inte behövts. Det sprakar och vränger, böljar och gnistrar i detta verk om Lila och Elenas vänskap i ett Neapel där de bor i stadsdelar fyllda av smuts, våld och fattigdom. Det är en romansvit i fyra delar vars första del är Min fantastiska väninna. Huvudklangen är kring dessa två flickors kamp för frihet, att få leva sina liv som de önskar, att läsa, gå vidare karriärmässigt, utan kontroll av fäder, bröder eller övriga samhället.

En dag blir den medelålders författare Elena Greco uppringd och får veta att hennes barndomsvän Lila försvunnit. Hon går bakåt i tiden och börjar minnas och skriva om när flickorna var små. Två unga flickor mitt i kamorrans stadsdelar, mitt i familjer tyngda av fäders dominans, av bröders närvaro, av kvarterets machismo, dess dominerande manlighetskult. Två flickor som är intelligenta, självständiga och i sammanhanget alltför självsvåldiga(Lila) Redan i skolan rår hon om den egna agendan och visar i familjen våghalsig framåtanda speciellt mot fadern. Det är en roman om två flickors vänskap vilken växer och består upp i vuxenheten men som blir alltmer komplicerad i sina förvecklingar. Det är också en mycket avancerad barndomsskildring med blixtrande intensitet. Hur världen för dessa två flickor sakta växer genom det som händer men också genom deras egna försök till utvidgning.

Denna resa förs iväg med hjälp av flickornas oförvägenhet, deras intellekt och deras starka känslor för varandra och för vad de är, vill vara och önskar bli. De läser mycket. De har bägge ett sug efter kunskap och stor intellektuell begåvning.

I denna utveckling fördjupas det komplicerade spelet mellan de två så att svartsjuka och omslutande kärlek växlar i blixtrande faser där tillkortakommanden i skolarbetet och i det pubertala skeendet gentemot killar skapar konflikt och frestar på den djupa och innerliga vänskapen. Det är en skildring av flickors vänskap som inte blundar för det svåra, djupa eller frånstötande. De två flickorna lever i en del av Neapel i fattigdom, våld och smuts och de existerar i männens värld där fäder härskar i familjerna och slår om det

behövs och där pojkar är riktförare i lekarna och de som talar om vilken flicka/kvinna som duger. Lila är den som går rakt fram och inte väjer vare sig för fäder eller för pojkar.

Och hon drar med sig Elena i handlingar som förskräcker och lockar och ibland ger förödande resultat: “Lilas far kastar ut henne genom fönstret hon blödde och bröt en arm” Ibland besvärjer Elena deras relation och Lilas inflytande genom olika handlingar: “Antagligen var det så jag hanterade avundsjukan och hatet. Eller kanske var det mitt sätt att dölja underlägsenhetskänslorna och fascinationen. Jag lärde mig hur som helst att godvilligt gå med på att Lila var överlägsen på alla områden och att hon körde med mig.”

Konkurrensen mellan flickorna lever het och plågsam men också den blommande kärleken mellan dem till karaktären alltmer komplicerad och djup. Tillsammans med Lina växer världen för Elena socialt och mentalt men också geografiskt och de två antar nya utmaningar vilka de allt oftare söker i det utanför liggande. “Genom skolböckerna hade vi lärt oss tala initierat om sådant vi aldrig sett”

När Elena första gången följer med sin far utanför kvarteret vars gränser flickornas växande alltmer upplöser blir hon del av en större värld: “Det var ett oförglömligt ögonblick. Vi gick mot Via Caracciolo i en allt hårdare blåst och allt starkare solsken. Vesuvius var en fint tecknad, pastellfärgad silhuett, och vid dess fötter låg stadens vita stenhögar, Castel dell’Ovo som stack av med sin jordfärg och havet. Vilket hav! Det var upprört och dånande, och vinden tog andan ur oss, klistrade kläderna mot kroppen och lyfte håret från pannan.”

Benny Holmberg

Litteratur:Elena Ferrante – Min fantastiska väninna

Related