Sweden

Reviews of Elena Ferrante’s works appeared in Sweden

Upsala Nya Tidning

Posted on by

Elena Ferrante kan få Bookerpriset

Den italienska författaren Elena Ferrante är ett steg närmare att tilldelas årets litteraturpris Man Booker International Prize.

Ferrante har hyllats som ett litterärt geni för romansviten om två napolitanska barndomsvänner, varav nominerade “Min fantastiska väninna” just kommit ut på svenska (läs recensionen på unt.se/kultur).

Ferrante, vars namn är en pseudonym, har mystifierat världen i två decennier och hon har tidigare meddelat att hon aldrig kommer att ta emot eventuella priser eller göra andra offentliga framträdanden.

Exakt vad det innebär om hon skulle tilldelas Bookerpriset är oklart. Prisets organisatörer skriver på sin hemsida:

“Elena Ferrante föddes i Napoli. Det är allt vi känner till om henne”.

Övriga nominerade är Orhan Pamuk (Turkiet), Yan Lianke (Kina), Robert Seethaler (Österrike), Han Kang (Sydkorea) och José Eduardo Agualusa (Angola).

Prissumman på drygt 600 000 kronor delas ut den 16 maj.

Hemmets Veckotidning

Posted on by

Ett smakprov på en fantastisk upplevelse

Det händer faktiskt (jag är känd som en pratkvarn) att även jag tappar målföret och blir tyst. Just nu sker det när jag får frågan om jag läst någon bra bok. Då svarar jag: “Elena Ferrante, Min fantastiska väninna.

” När jag sedan får följdfrågan om varför den är så bra, ja, det är då jag tappar målföret helt och börjar stamma osammanhängande.

Boken handlar om två väninnor som växer upp i Neapels fattiga förorter i slutet av 50-talet i ett Italien i omvälvning.

Men ändå så enormt mycket mer. En historia som är bitter och överflödande, kärleksfull och vrång, grym och oskuldsfull, ung och åldrande. Två kvinnor som är bästa vänner men samtidigt tävlar med varandra om allt. Som skiljs åt men som alltid återvänder till varandra.

Där någonstans tar mina ord slut, läsupplevelsen var så stor att jag har svårt att förmedla den av rädsla för att förstöra den. Nu kan vi som en av få tidningar i Sverige publicera ett utdrag ur Min fantastiska väninna, och vi lottar också ut 10 böcker. Du hittar det på sidan 28. Läs och njut i förvissningen att det kommer tre delar till!

Du missar väl inte Britt Maris singelmat? Gott, genomtänkt och vällagat för en person. Halstrad laxtartar med hovmästarsås, det ska jag laga!

Vi ses nästa vecka!

Vlt

Posted on by

Elena Ferrante kan få Bookerpriset

LITTERATUR. Den italienska författaren Elena Ferrante är ett steg närmare att tilldelas årets litteraturpris Man Booker International Prize, som nu presenterat sin korta lista över de nominerade.

Ferrante har hyllats som ett litterärt geni för romansviten om två napolitanska barndomsvänner, varav nominerade “Min fantastiska väninna” just kommit ut på svenska.

Ferrante, vars namn är en pseudonym, har mystifierat världen i två decennier och hon har tidigare meddelat att hon aldrig kommer att ta emot eventuella priser eller göra andra offentliga framträdanden.

Exakt vad det innebär om hon skulle tilldelas Bookerpriset är oklart.

Övriga nominerade är Orhan Pamuk (Turkiet), Yan lianke (Kina), Robert Seethaler (Österrike), Han Kang (Sydkorea) och José Eduardo Agualusa (Angola). Prissumman på drygt 600 000 kronor delas ut den 16 maj.

Hemmets Veckotidning.

Posted on by

Min fantastiska väninna

Läs ett smakprov ur första delen av Elena Ferrantes storslagna romanepos om Lila och Elena. Den tar sin början när de båda kvinnorna hunnit bli sextiotvå år och Lila är spårlöst försvunnen…

Lila kom in i mitt liv i första klass och gjorde genast stort intryck på mig för att hon var en sådan bråkstake. Vi var alla lite bråkiga i den klassen, men bara när fröken Oliviero inte såg oss. Utom hon som bråkade jämt. En gång rev hon sönder ett läskpapper i små bitar som hon en efter en doppade i bläck och sedan fiskade upp med pennan och började kasta på oss. Mig träffade hon två gånger i håret och en gång på min vita krage. Fröken skrek som bara hon kunde, med en röst som var utdragen och vass som en nål och skrämde livet ur oss, och sedan beordrade hon henne att ställa sig bakom tavlan som straff. Lila lydde inte och verkade inte ens bli rädd, utan fortsatte bara att kasta bläckdrypande papperstussar på oss. Då gick fröken Oliviero ner från katedern och hotade henne, och den kraftiga kvinnan som vi uppfattade som en gammal tant fastän hon knappt kan ha varit över fyrtio snubblade på något, lyckades inte hålla balansen och slog ansiktet mot hörnet på en bänk. Hon blev liggande på golvet och såg död ut.

Vad som hände sedan minns jag inte, jag minns bara lärarinnans orörliga kropp som ett mörkt bylte och Lila som stirrade på henne med en allvarlig min.

Jag kommer ihåg många händelser av det slaget. Vi levde i en värld där både barn och vuxna ofta gjorde sig illa, det rann blod och kom var ur såren och ibland dog folk. En av signora Assuntas, frukthandlerskans, döttrar hade gjort sig illa på en spik och dött i stelkramp. Signora Spagnuolos yngste son hade dött i krupp. En av mina kusiner som var i tjugoårsåldern gick hemifrån en morgon för att röja undan rivningsmassor, och på kvällen låg han död, krossad och med blodet rinnande ur öronen och munnen. Min morfar slog ihjäl sig när han var på ett husbygge och ramlade ner. Signor Pelusos far saknade en arm som kapats i en svarv. Giuseppina, signor Pelusos fru, hade haft en syster som dött i tuberkulos när hon var tjugotvå. Don Achilles äldste son, som jag aldrig hade sett men tyckte mig komma ihåg, hade gått ut i kriget och dött två gånger, först när han drunknade i Stilla havet och sedan när han blev uppäten av hajar. Hela familjen Melchiorre hade dött i ett bombanfall medan de klamrade sig fast vid varandra och skrek. Gamla signorina Clorinda hade dött när hon andades in gas i stället för luft. Giannino, som gick i fjärde klass när vi gick i första, hade en vacker dag dött för att han hittat en bomb och tagit i den. Luigina som vi hade lekt med på gården eller om vi inte hade det, hon var bara ett namn för oss, henne hade tyfusen tagit. Sådan var vår värld, full av ord som dödade: krupp, stelkramp, tyfus, gas, krig, svarv, rivningsmassor, arbete, bombanfall, bomb, tuberkulos, var. Alla rädslor som har följt mig genom livet kan jag härleda till det ordförrådet och de åren.

Man kunde också dö av sådant som verkade normalt. Man kunde till exempel dö om man drack kallt vatten från kranen utan att först skölja handlederna, det hände att man fick små röda utslag, började hosta och inte längre kunde andas. Man kunde dö om man åt körsbär utan att spotta ut kärnorna. Man kunde dö om man tuggade tuggummi och råkade svälja det. Framför allt kunde man dö om man fick ett slag mot tinningen. Tinningen var en mycket ömtålig punkt, det var vi alla medvetna om. Det räckte med en sten, och stenkastning var vardagsmat. När vi gick ut från skolan började ett gäng pojkar från fälten kasta sten på oss flickor, ledda av en som hette Enzo eller Enzuccio, en av frukthandlerskan Assuntas söner. De tog det som en förolämpning att vi var duktigare än de. När stenarna kom farande sprang alla i väg, utom Lila som fortsatte att gå i jämn takt och till och med stannade ibland. Hon var väldigt bra på att förutsäga hur stenen skulle falla och hejda den med en lugn, eller i dag skulle jag säga elegant, rörelse. Hon hade en storebror och hade kanske lärt sig av honom, jag vet inte riktigt, för mina egna bröder var yngre och jag hade inte lärt mig något av dem. Men när jag märkte att hon hade hamnat på efterkälken stannade jag och väntade på henne fastän jag var livrädd.

Continue reading →

Norran

Posted on by

Längtar redan efter nästa del

MARIA ERIKSSON
För en författare i maffiatäta Neapel är pseudonym nog en bra idé när man vill använda sina erfarenheter utan att riskera att omgivningen känner igen sig.

Den italienska pseudonymen Elena Ferrantes första roman (i en serie om fyra) handlar om två flickor som växer upp på 1950-talet i skuggan av andra världskriget.

Serien, som har blivit en försäljningssuccé, börjar med att Elena har fått veta att väninnan Lila försvunnit och utplånat alla spår efter sig. Hon blir arg och bestämmer sig för att skriva ner deras historia. De växer upp i ett fattigt område, där stryk och misshandel är mer regel än undantag. Elena och Lila är båda intelligenta, men det är bara Elena som får studera vidare. Lilas föräldrar har varken råd eller förståelse för nyttan med studier.

Romanen är välskriven utan att imponera och språket är lättillgängligt. Det centrala är de båda flickornas relationer, hur de utmanar och tävlar för att skaffa sig kunskap för att ta sig ifrån den trånga värld som deras mammor lever i. Lila, som är en komplicerad karaktär, lär sig grekiska och latin på egen hand och triggar Elena att anstränga sig i skolan. En roman om smarta flickors bildningsresa läser man inte ofta, här sätts den in i det samhällsskeende som efterkrigstidens Neapel genomgick, uppgörelsen med fascismen och den maffiastyrda ekonomin. Det börjar lovande, så när kommer nästa del?

nu

Posted on by

“KVINNOR MÅSTE SLUTA ATT BEUNDRA MÄN”

Ylva Westlund
Ebba Witt-Brattström är en av landets mest framträdande kulturpersoner. Professorn i nordisk litteratur som givit de undangömda kvinnorna en plats i litteraturhistorien. Författare. Feminist. I helgen kommer Ebba Witt-Brattström medverka på Liberalernas riksmöte i Linköping.

Hon är en av sjuttiotalsfeminismens förgrundsfigurer. En del av den kvinnokamp som gav oss daghem, p- piller, fri abort och ett uppvärderande av kvinnan. Initiativtagare till Stödstrumporna och Feministiskt initiativ Hennes stoltaste dag som feminist var år 1995 när Sverige blev först i världen med en jämställd regering och riksdag efter att Stödstrumporna lobbat fram varannan damernas, berättar hon.

Till dagens unga feminister vill hon sända med budskapet att de ska vara stolta över att vara kvinnor och att de ska hålla ihop.

Vilka skillnader ser du mellan dagens jämställdhetskamp och den du var med och startade?

– Det var en kvinnokamp som var inkluderande. En feminism som analys av och kamp emot kvinnoförtryckande strukturer. Alla kvinnor drabbas, om än i olika hög grad, det är vad feminismen alltid sagt. Men i dag fokuserar feminister ofta på skillnaderna mellan kvinnor och inte på likheterna. Därför står vi och stampar och patriarkatet kan fortsätta härska genom att söndra.

Continue reading →

ETC LÖRDAG

Posted on by

ETT TECKEN PÅ BOKENS ÅTERKOMST

Vem har makten över berättelsen om världen? Vad är det de berättar? Och varför? Så ungefär brukar jag inleda mina föreläsningar om media.

Och just i dessa dagar har jag fått syn på en förskjutning av den där makten, en uppstickare, en nyskapare, som utvidgar denna vår “berättelse om världen”.

Jag hade läst om italienska författaren Elena Ferrante i olika medier runtom i Europa; en pseudonym, ingen vet vem hon är, hon har skrivit en internationellt hyllad romansvit, den blir en bästsäljare på varje språk den översätts till, och så vidare. Nyfiken och skeptisk – bästsäljare brukar numera vara strömlinjeformade böcker om brott eller sex – började jag läsa Min fantastiska väninna, första delen, som just utkommit på svenska. Och precis som det står i recensionerna kunde jag inte sluta läsa. När det började ljusna utanför fönstren hade jag läst ut den. Och jag tänkte: Att denna bok blir en succé varhelst den blir tillgänglig säger något underbart om människor, om läsarna, om världen, om bokens återkomst, som en del av vår skapelseberättelse. Det måste likna den tid då de första arbetarförfattarna gjorde sig hörda. Mitt i natten och mitt i boken smög jag upp och surfade på nätet för att ta reda på vad recensenterna egentligen sagt om denna bok. Glimrande lovord. Guardian skrev: “Ingenting som liknar detta har någonsin tidigare publicerats. ” Jo det har det, men aldrig i denna språkdräkt.

DET STÅR OFTA att romansviten handlar om en kvinnlig vänskap, den mellan Lila och Elena, som tar sin början i fattigkvarteren i Neapel när de är små flickor med trasdockor. Det gör den, men den handlar också om de innersta tankarna och om småpojkarna, killarna och männen, som föds in i ett kvarter av våld och fattigdom, där det som gäller är jakten på pengar och “respekt” och född fattig är makten över tjejen eller systern ett av de få fälten för maktutövning och överhöghet; skildrat med raseri och vredgad solidaritet, inte med våldet och förtrycket, men med också killarnas villkorade liv. Elena Ferrante utger sig för att vara en författare i min ålder, som ser tillbaka på sitt liv och sin vänskap med Lila, i brist på ord skulle jag kalla Lila ett geni vars begåvning drunknar i uppväxtvillkoren men också i hennes krångliga personlighet. Vad Elena Ferrante säger är att hon aldrig blivit den hon blivit – framgångsrik författare – om inte Lila funnits. Böckerna är, tror jag Knausgårdare, men skrivna av en kvinna, som inte vill offra sina närmaste, barnen och vännerna på autofiktionens altare; därför denna ogenomträngliga pseudonym, som skonar fantastiska, avskyvärda och ljuvliga människor från paparazziblicken.

Continue reading →

FOLKBLADET

Posted on by

Vänskap lyfter vårens
– Folkbladet har läst första delen i Elena Ferrantes hyllade Neapelsaga: ”Min fantastiska väninna”

mest omtalade roman Bok Elena Ferrante Min fantastiska väninna Norstedts Så var den då läst, vårens mest omtalade bok: ”Min fantastiska väninna”, första delen i Elena Ferrantes Neapelsaga som just kommit ut på svenska.

Det är med ett visst mått av motstånd jag sätter mig ner för att författa en åsikt om den mytomspunna pseudonymen och hennes roman.

Vad kan jag säga som inte redan sagts, analyserats, dissekerats och dekonstruerats av kulturskribenter världen över?

Är Elena Ferrante feminist? Vad för sorts feminist är hon?

Vem är hon? Vad är hon?

Hennes anonymitet, är det en återkomst för en publikt mer återhållsam författarroll?

Eller har pseudonymen och hemlighetsmakeriet snarare gett extra bränsle åt hajpen?

Med andra ord: Jag har sen på bollen.

Kanske sist?

Continue reading →

Tidningen Kulturen

Posted on by

Litteratur:Elena Ferrante – Min fantastiska väninna

Magiskt om flickors växande i vänskap Det är en komplicerad roman i sina förvecklingar. En avancerad barndomsskildring med blixtrande intensitet.

Hur världen för dessa två flickor växer genom det som händer men också genom deras egna försök till utvidgning.

Elena Ferrante född i Neapel. Debut 1992 med kortromanen L’amore molesto (Kvävande kärlek) Det är romansviten i fyra delar kallad Neapelkvartetten, vars första del är Min fantastiska väninna, som gett internationell framgång och gjort Elena Ferrantes till ltaliens internationellt mest kända(okända) författare. Böckerna har hittills kommit ut i trettio länder.

Elena Ferrante Min fantastiska väninna ISBN: 9789113061719 Översättning Johanna Hedenberg Förlag: Norstedts

Varje köp via denna länk stödjer TK.

Continue reading →

GÖTEBORGS-POSTEN

Posted on by

Klart det här ska bli en tv-serie i 32 avsnitt
–
Min fantastiska väninna Översättning: Johanna Hedenberg

Är det en man, kvinna, ett författarpar eller till och med ett kollektiv som ligger bakom den roman som nu lägger en läsande värld för sina fötter? Karin Widegård läser pseudonymen Elena Ferrantes fantastiska historia.

Elena Ferrante är en italiensk bestsellerförfattare som lagt en läsande värld för sina fötter. Namnet är förmodligen en pseudonym och får ses som en hyllning till Italiens berömda författare Elsa Morante. Jag utgår från att Elena Ferrante är en kvinna, även om det spekulerats i att det skulle kunna vara en man, ett författarpar eller till och med ett kollektiv. En pseudonym lockar alltid till gissningar och hypoteser. Elena Ferrante lär ha sagt att en bra bok inte behöver någon bestämd författare. En intressant tanke, det är väl så många dokusåpor kommer till.

Min fantastiska väninna är första delen i en svit av fyra, som följer två väninnor genom livet. Elena och Lila växer upp i en fattig och oglamorös stadsdel i Neapel under femtiotalet. Familjen och hela kvarteret styrs av oskrivna lagar och hierarkier och problem löses med våld.

Continue reading →

ESKILSTUNA KURIREN

Posted on by

Ferrante är här med brutal och beroendeframkallande roman

Ferrante-feber är inte något man kan ringa till Sjukvårdsupplysningen om men den existerar och den sprider sig. Den italienska författaren Elena Ferrante har skrivit fyra böcker om två väninnor som växer upp i Neapel på 1950-talet.

Böckerna har fått miljontals läsare, blivit mycket omtalade och den första av de fyra finns nu på svenska med titeln ”Min fantastiska väninna”.

Elena Ferrante debuterade år 1992 och skrev innan Neapelsviten tre romaner som alla har kvinnors liv i centrum. Författaren valde att vara anonym och har förvånansvärt nog lyckats hålla sin identitet hemlig. Till en början var anonymiteten ett skydd, så småningom en protest mot kändisskap men paradoxalt nog kan anonymiteten ha motsatt effekt. Det har spekulerats åtskilligt i olika medier om vem Elena Ferrante kan vara: alltså ju mer anonym man vill vara desto mer känd blir man. En bra roman klarar sig utmärkt utan sin författare lär Ferrante ha sagt och det har hon alldeles rätt i.

Continue reading →

HALLÅ LANDSKRONA

Posted on by

Två romantiska böcker med mycket kärlek

Annika Liljengren och Sandra Bergquist , bibliotekarier på Landskona stadsbibliotek, tipsar om spännande läsning.

EN SÅNG TILL ELLA Av David Almond I ungdomsromanen En sång till Ella skapas, liksom i resten av David Almonds verk, en värld där mystik och vardagsrealism möts på ett ovanligt naturligt sätt. Här blandas grekisk myt med modern tid och precis som i myten handlar romanen om en ung man som försöker få tillbaka sin fru från dödsriket genom sin underbart vackra musik.

Berättelsens protagonist är Claire, men egentligen cirkulerar historien kring Ella och Orpheus. Det är Claire som förmedlar historien om deras öde, genom att ta på sig uppgiften att ta ned sin vän till jorden en sista gång för att sedan släppa taget om henne för alltid.

Allt börjar med att det är påsklov och Claire och kompisgänget åker till stranden i Northumberland för att tälta. De är trötta på skolans disciplin och de vuxnas auktoritet, och vill med resan på något sätt skapa ett rum där de bara kan få vara unga och fria. Ella får inte följa med för sina adoptivföräldrar, vilket gör att Claire känner sig som om hon saknar sin ena arm. För de är mer än bara bästa vänner, de är som själsfränder.

Så plötsligt är han bara där på stranden, Orpheus. Övernaturligt vacker med en röst som förtrollar dem alla. Hans musik talar inte bara till deras innersta kärna, utan till hela naturen. Han är en vandrare, och ingen vet riktigt var han bor eller vem han egentligen är. Fastän Ella inte är där skapas ett band mellan henne och Orpheus, då hon hör hans röst genom mobilen. Och från det ögonblicket är Ella inte bara Claires.

Almond är en mästare på att få läsaren att inte endast vara en åskådare, utan även bli ett med berättelsen och därmed uppleva samma känslor och tankar som karaktärerna. Han skriver lyrisk prosa för både ungdomar och vuxna – om vänskap, kärlek, död och att förlora någon som man trodde att man inte kunde leva utan.

Continue reading →

SvD Kultur

Posted on by

Litterärt utbrott med livet som spelplan

Hon har hyllats som ett litterärt geni i klass med Knausgård men har lyckats hålla sin identitet hemlig sedan debuten 1992. Med sin förmodligen självbiografiska romansvit om två väninnor från Neapel står Elena Ferrante inför ett välförtjänt genombrott.

UNDER STRECKET

Neapel, Italiens mörka hjärta av fatalism och slum. På en vägg mellan världens vackraste bukt och en levande vulkan har en miljonstad byggts som bit för bit rasar i havet. Konstskatterna, katedralerna och den urgamla bildningen i en av Europas en gång vackraste och rikaste städer föröds av korruption, vidskepelse, slask, själviskhet och organiserad brottslighet.

Här växer Lila och Elena upp, huvudpersonerna i Elena Ferrantes mäktiga ”L’amica geniale” (Den geniala vännen, 2011), den första av fyra skoningslösa romaner om deras vänskap. Slukarlitteratur för vuxna skriven med en intensitet som väller över en som lava och en vrede som bränner ner allt i dess väg:

”Staden verkade i sina inälvor härbärgera ett raseri som inte kunde komma ut och därför frätte sönder den inifrån, eller slog ut i varblåsor på ytan, svullet av gift mot alla, barn, vuxna, gamla människor, besökare från andra städer, amerikanska Natosoldater, turister, napolitanarna själva. Hur kunde man stå ut på den här platsen av kaos och fara vid foten av Vesuvius?”

Continue reading →

DN

Posted on by

Elena Ferrante – pseudonymen som trollbinder en hel värld

Elena Ferrantes namn sprider sig som en feber men författarens identitet är fortfarande okänd. Romansviten ”L’amica geniale” är en storslagen kvinnlig vänskapshistoria. Cecilia Schwartz läser en italiensk storyteller av rang.

Tidigare i år nominerade den italienska författaren Roberto Saviano under spektakulära former sin kollega Elena Ferrante till det prestigefulla Strega-priset. Detta gjorde han väl medveten om att författtaren, i händelse av seger, inte skulle dyka upp på prisutdelningen. Elena Ferrante är nämligen pseudonymen som har lyckats förbli anonym i snart 25 år. Vem som döljer sig bakom namnet – som rimmar fint på Elsa Morante – vet nog bara hennes förläggare på det lilla förlaget edizioni e/o, men det spekuleras i att det skulle kunna vara den etablerade författaren Domenico Starnone, eller hans hustru, översättaren Anita Raja, eller kanske båda två.
Continue reading →